Stora brister i IVLs rapport om rökgasrening vid krematorier.”Utredning av kunskapsläget angående rening av rökgaser vid krematorier”, B1883
Rapporten bygger på teoretiskt resonemang som saknar praktiska belägg av typen ”en humla kan inte flyga”. Enligt rapporten skulle därför selenmetoden vara verkningslös, medan kolfilter vara den oklanderliga reningsmetoden.
Men några residualanalyser som påvisar kolfiltermetodens påstådda goda kvicksilveravskiljande effekt presenteras inte, istället angriper man selenmetoden.
IVL väljer t.ex. att bortse från alla de framgångsrika emissionsmätningar som under åren utförts hos selenanvändare. Dessa har ju sina egna mätprotokoll att referera till, som mera tillförlitliga än teorierna i IVL-rapporten. Även rapporter och referenser som talar till selenmetodens fördel har utelämnats.
När det gäller diffusion av kvicksilver väljer rapportförfattaren att föra ett tekniskt resonemang utifrån temperaturen 20°C, då ångtrycket för kvicksilver är 0,16 Pascal. I själva verket är ångtrycket över 30 000 000 Pascal vid kremeringstemperaturen 1000°C.
Vidare sammanblandar man begreppen diffusion med konvektion. Att det råder undertryck i ugnen förhindrar exempelvis inte diffusion av kvicksilverånga. Att kvicksilverånga lätt penetrerar den eldfasta infodringen i en krematorieugn är känt sedan 1997 då Svenska Keraminstitutet skriftligen uttalade sig i frågan.
Enligt Miljööverdomstolen avskiljs endast ca 25 % av kvicksilvret med kolfiltermetoden. Miljööverdomstolen skriver följande i sin vägledande dom (M10050-08) på sidan 6;
”Enligt omfattande analyser av stoftet från filter vid anläggningar som tillämpar denna metod (kolfiltermetoden) avskiljs endast omkring 25 procent på detta sätt. Mätningar visar att kvicksilvermängden redan före filtret har minskat till omkring hälften. Vart det övriga kvicksilvret tar vägen har inte entydigt kunnat fastställas, men det finns undersökningar som indikerar att en inte obetydlig mängd diffunderar ut genom ugnen”.
Den främsta anledningen till att kolfiltermetoden är så starkt ifrågasatt, beror just på de små kvicksilvermängder som återfinns vid analys av residualet. Enligt IVL-rapporten skulle kolfiltermetoden kunna avskilja 95 % av kvicksilvret. Detta skulle i så fall innebära att mellan 2,8-4,7 gram av till ugn ingående 3-5 gram skulle gå att återfinna i residualet, men återfynden är mycket mindre!
När Svenska Kyrkans Församlingsförbund lät undersöka kvicksilvermängden i använt aktivt kol (residual) från två stora kolfilteranläggningar återfanns 0,56 gram respektive 0,46 gram per kremering. Detta är bara en bråkdel av de 3-5 gram som en avliden i genomsnitt bär på.
Det bör tilläggas att varken Emcoplate eller användare av selentekniken tillfrågats vid inhämtande av ”fakta” till rapporten. Bl.a. påstås att selenmetodens effektivitet inte är påvisad, trots att alla de mätningar som genomförts på de flesta av de 16 krematorier som idag använder Selenampullen visar metodens goda kvicksilverreducerande effekt. Irrelevanta uppgifter, samt utelämnade av avgörande fakta i rapporten tyder på bristande kunskapsläge.
Referensen som inte passade i IVL-rapport
Det som genomsyrar IVL-rapport B1883 är att alla de fakta som talar för selenmetoden, samt de som talar emot kolfiltermetoden har utelämnats.
I IVL-rapporten står bl.a. följande; ”Initialt fick (selen)metoden mycket kritik eftersom någon reningseffekt inte kunde påvisas vid praktiska tester utförda på krematorier.”
Sanningen är den att redan 1994 utförde Prof. William Hogland vid Lunds Tekniska Högskola / Lunds Universitet en omfattande undersökning vid Lunds krematorium som innefattade rökgasmätningar med Selenampull. Slutsatsen var en reduktion på minst 80 % av kvicksilvret vid användning av Selenampull.